Helt plötslig är det inte slitsamt att vakna och gå upp för att gå till jobbet, utan det är en helt annan dimension. Jag kommer inte upp. Livet har vänds upp och ner. Snabbt.

Jag skrattade i lördags och grät i söndags. Ska man någonsin kunna vara beredd? 
Solen skiner ute och mitt vanliga jag hade tyckt det var härligt och kankse tagit en tidig t-bana till jobbet för att hinna avnjuta en kaffe längs vägen. Men inte idag.

Hjärnan snurrar likt ett hamsterhjul. Runt och runt. Jag blir inte smartare av det. Jag kommer iutne fram till några beslut. Jag bockar inte av svåra ämnen. Jag bara snurrar.

Att önska att livet vore något annat, jaa det är klart att jag gör. Men inget jag kan göra åt saken. Alla vet vi vad som ska ske. Alla vet vad som komma skall, men ändå får man det kastat i ansiktet var gång.

Jag älskar er så. Så otroligt mycket så.

We continue to fight until we do not know any better.