Jag är sämst, jag är verkligen sämst på detta med att komma ihåg bloggen.
Har nästan aldrig tid och när jag väl har tid så glömmer jag bort den. Alltså bloggen.
Vet inte riktigt vad jag ska berätta här. Jag jobbar för det mesta här i Oslo. Lever med Emma och Terasa i en trea. Kan nog sammanfatta den första tiden här i grannlandet som en bergochdalbana. När man väl känner att man har tid och kraft till att andras ut så kommer det en ny smäll. Jag och Emma kämpar nog som aldrig förr för att överleva minst sagt. Men allt detta ska väl göra oss starkare, ikke sant?
Inte ens när vi ska iväg på jobb till stugan och kosa oss lite så går det bra.Det var snöstorm uppe på berget där stugan ligger så vi kom inte upp. Fick övernatta på hotell, visst det var väl fint. Men ÄNDÅ.
Vad är det som sker igentligen? Haha.
Får behålla humorn och positiviteten uppe för att klara detta.

Sitter just nu hemma och har sett ett avsnitt av Idol. Inväntar ett samtal från Emma. Sen blir det häng.
Det känns rätt att sammanfatta detta inlägg med ett citat från min kära mor.

" Ett problem är inget problem, problem är till för att lösas. Ett problem är bara nästa steg till ännu ett genombrott."