har jobbat inatt och sitter här och kan inte sova. saknar mormor så hårt. saknar hennes värme,hennes närhet. Saknar allt som har med henne att göra. 7 år sedan och fortfarande kan det göra så där ilande, brinnande ont på insidan. Jag har kommit till en punkt som svider så hårt. Jag kan inte riktigt komma ihåg hur hon låter. Kan inte "höra" hennes röst inom mej, och detta gör så ont. Så ont. Jag vet, jag har tjatat om detta i många inlägg i många år. Men det ligger så nära mitt hjärta. Det svider så hårt. Så stor saknad och en sådan  stor tomhet som hon har lämnat går inte att beskriva. Vi mognas,vi blir äldre, vi dör. Det naturliga kretsloppet. Men jag vill inte uppleva att förlora min mor. Vet att det kommer att hända en dag. Vet att jag inte kan förbereda mej. Den känslan och den sorgen min mor hade när hennes mor dog vill jag inte uppleva. Så hårt det måste ha varit för henne när det var så hårt för mej. Jag vill inte. min mor och min mormor var bästa vänner. De var inte bara mor och dotter utan även allra bästa vänner. De ringde varandra varje dag, de besökte varandra så fort de kunde. De älskade att ha varandra i närheten. Deras uppe-sittar kvällar med galet mycket humor och skratt. En sådan otrolig fin vänskap och kärlek. Dom hade mognats in i varandra. Så som jag och min mor kommer att göra.  jag vill inte uppleva den förlusten. Visst, mormor vi kommer att ses igen. Vi kommer att skratta åt alla "gas"skämten. Vi kommer sjunga apsången igen. Men det är för långt tills dess. Jag vill ha din championspaj nu. Jag vill att du kammar mitt hår nu. Vill inte vänta. 

Dags att sova för att sedan vid uppvaknandet träffa min underbara mor.


 
..............................Påskynda inte kärleken, låt den gro och  växa ihop till ett.....................................





( synd, kunde inte lägga upp bilder, får bli en annan dag, godnatt)