en dag i ett annat liv

Det bor en sorg i mitt hjärta som är svår att förstå.

Du ploppar upp i mitt huvud med jämna mellanrum.din bild bränns fast på min näthinna. Det gör så ont. Vill släppa till och låta dej komma in men jag kan inte. För att kunna leva måste jag skapa distans. 7 år av tomhet.7 år av sorg. Hur länge ska detta pågå? Hur länge är ett sörjearbete? Det måste finnas regler för detta? Det sägs att man måste lära sej leva med saknaden det är först då man kan börja sluta sörja. Det stämmer inte riktigt. Jag har Saknat dej i 7 år och sörjt dej i 7 år. Finner inga ord på hur mkt jag vill att du ska sitta i soffan med mej just nu. Din tomhet är större än jag någonsin kunnat ana. Att kunna veta att din tomhet har orskat så många tårar. Så många nätter liggandes i sitt eget tårhav. Så många dagar man hammar i koma. När ska jag kunna titta på bilder utan att få ont? När ska jag kunna  sluta tänka " om du fanns nu..."? Att varje dag solen går upp är det något du missar. Så mycket viktiga delar av mitt liv som du inte vet om.  Vi träffas en dag det vet jag. Det är jag säker på. Men när kommer den dagen. Att bara kunna få skymta ditt ansikte en kort sekund, det hade jag kunnat ge allt för. Sälja mitt liv för att få se ditt.
Jag älskar dej och bär din ring med heder och respekt.


Ulla "mormor" Sköld
1933.03.31  +  2002.07.25

Så fint du skriver om din mormor

du är en sån fin människa! All kärlek till världens underbaraste! Mormor är fin :)

Puss!