Ja, jag känner mej verkligen som en härm apa. Jag är en människa som lever av andra! Ska jag vara stolt eller inte?haha. Jag härmade mat-tinas recept i dag och gjorde samma mat som henne. Jag skaffade en blogg pga av miriam! ja, jag njuter.
Jag tycker allt att om man är en härmapa så finns det allt nått bra i det, eller? Grejjen är att jag kommer inte på nått själv. Jag kommer ihåg en sekvens när jag gick i femman. Miriam min bästa kompisas hade allt som var häftigt ,hon hade rätta märket på sin svarta,långa dunjacka. Hon hade de rätta färgerna som sina platåskor, hon hade rätt stretch i sina svarta och gråa jazzbyxor som hon även( om hon ville känna sej lite coolare för en dag) hade kjol över byxorna OCH hon hade även rätt frisyr.parsfrisyren. Men det fanns ett problem. Att tjejen i våran klass som vi tyckte va värsta mobboffret hade exakt samma grejjer på sig fast i lite sämre kvalite och märke och allt runt omkring!=) haha
vi tyckte hon va värsta tönten, men av vilken anledning? till att hon härmade miriam? hon kankse också ville vara cool lr hur? Hon kankse ville känna sej snygg och speciell?  Detta är ju sånt man tänker på efteråt! För som jag kommer ihåg så har jag och miriam suttit många sena nätter och tidiga morgonar många år och varit upprörda över detta! Är vi det fortfarande?=)